Snygg-Fägre

Karin Weststrand är fenomenal på att designa riktigt snygga plagg. Så är det bara. Det här är Fägre som har sin release-dag idag. Karins syster Stina på bilderna bär upp den så fint!

Garnet som används till koftan är Big Merino Hug och jag hoppas nu att fler upptäcker den här tjockare kvalitén från Rosy Green Wool. En kofta i det här garnet blir verkligen så mysig och mjuk. Det tunnare garnet Cheeky är välbeprövat vid det här laget, om du gillar det så är jag säker på att du även kommer älska Big!

fagre-0274_medium2
Bild av Michaela Gester, missa inte hennes blogg-inlägg på: michaelagester.se

Michaela Gester var en av dem som teststickade koftan åt Karin. Hon valde att sticka den i just Big Merino Hug i färgen Coffee Bean. Både Karin och Michaela har satt ett ljust läderskärp i sina koftor och hur snyggt blir det inte? Michaela hittade sitt på second hand och det pryds dessutom av små sirliga blommor. Jag är avundsjuk både på koftan och skärpet. Ni som följer mig på Instagram vet redan att jag är sjukt sugen på att sticka en egen. Det är bara det att jag har så mycket annat på gång. Bland annat stickar jag vantar för fulla muggar då jag planerar att släppa en mini-kollektion med vantmönster i slutet av året. Mer om det en annan gång.

Fägre finns naturligtvis även på Ravelry.

Matilda

Vill du vara med och ge Gråsparv ett nytt liv?

Igår lade jag ut en bild på Instagram på min Gråsparv-kofta och fick så mycket positiva reaktioner! Jag blir så glad och varm i hjärtat av alla fina ord.

grasparv-nyhetsbrev

Jag har stickat på min Gråsparv nästan hela sommaren. Mer intensivt under några veckor och sedan på kvällstid några varv varje kväll. En fantastisk bilsemester och sköna kvällar på en solig balkong är instickade i det här plagget. Det har gjort att jag njutit nästan under hela projektets gång – trots att det är ett så pass stort projekt och dessutom stickat med flera färger!

Du kanske känner igen den? Koftan är designad av ingen mindre än Clara Falk. Den föddes för ungefär två år sedan så det kanske var ett tag sedan du såg den..? Det är en ära och enormt roligt att få vara med och återuppliva Claras mönster genom att börja sälja garnpaket i webbutiken. Paketen  från och med den 23 september. Jag hoppas att ni hjälper till?

Om du är sugen men lite nervös att ge dig på ett stort flerfärgsstickat projekt (precis som jag själv var innan jag tog tjuren vid hornen) så kommer jag ge stöd och stöttning i Facebook-gruppen. Några tips och goda råd kommer dessutom publiceras på bloggen allteftersom.

Bilderna på min Gråsparv har Sara Andersson fotat. Tack för hjälpen Sara!

/Matilda

Linnea Ornstein – Stickdesigner med stor skaparglädje!

IMG_9437
Archipelago, design av Linnea Ornstein

Linnea är personen bakom Archipelago och tillsammans med henne har jag ett mycket lyckat samarbete. Linnea har ett vanligt liv precis som du och jag, sedan har hon också ett hemligt liv som jag var lite extra nyfiken på. Jag bad henne svara på tre frågor. Här berättar hon om baklängesstickning, garner som talar och shettisar såklart!

Jag har uppfattat dig som en person med många bollar i luften, berätta gärna om ditt ”vanliga” liv och dina intressen?

Folk brukar säga det! 🙂 Jag är jurist till yrket och jobbar till vardags med tillståndsfrågor på Länsstyrelsen i Stockholm, det är ett roligt jobb som ger lagom med utmaningar så att jag också hinner med livet utanför. Jag föder dessutom upp shetlandsponnyer i liten skala, jag har 6 ponnyer just nu som förutom avel också används till ridning, körning, agility och utställning. De är mitt vattenhål, att komma ut till ponnyerna kan alltid få en grå dag att bli solig! Dessutom håller jag på att utbilda mig till domare för shetlandsponnyer så jag åker på en hel del utställningar sommartid.

På hantverkssidan så har jag blivit mer och mer besatt av ull och allt man kan göra med det som material. Senaste året har jag lärt mig både att spinna, tova och väva och det är något jag skulle vilja hinna med lite mer. Tycker det är väldigt intressant och viktigt med närproducerat och att använda oss av våra svenska resurser, och försöker lära mig mer om olika ullsorters kvaliteter. Senaste året har jag samlat på mig både ull och garn från svenska småskaliga producenter med olika fårraser och testar mig fram till vad jag själv gillar bäst. Eftersom jag ursprungligen kommer från Värmland så känns värmlandsfår till exempel extra spännande, särskilt eftersom rasen har så många olika roliga färger.

Mitt tredje stora intresse är fotografering, vilket kanske märks även i mina mönster. Jag har frilansat som fotograf till och från i nästan 10 år nu, men tar bara ett fåtal uppdrag. Jag har dock stor nytta av kunskaperna när jag ska designa och göra mönster, för mig känns det som att bilderna är något som gör stor skillnad från mönster till mönster. Bra bilder kan lyfta ett helt mönster!

IMG_7984
Linneas shettisar

Du har också ett ”hemligt” liv som stickdesigner. Hur började den resan? Vad driver dig att fortsätta designa nya mönster?
Mitt stickintresse tog fart på allvar när jag bodde på Island en period 2010. Innan dess stickade jag mest små grejer, men då började jag sticka tröjor och insåg att det gick enklare och snabbare än jag trodde. Sen började jag ganska snart efter det att göra egna mönster till tröjorna jag stickade, de var väl inte jätteimponerande från början men jag lärde mig mycket på det både vad gäller motiv och konstruktion. Mitt första islandströja-mönster publicerade jag 2012, men det som kanske fick min designer-”karriär” att ta fart på allvar var när jag stickade en tröja med Ölandsmotiv och Ölandsföretaget Ullcentrum blev eld och lågor och ville samarbeta. Det samarbetet har gett mig möjlighet att ta ut svängarna, samtidigt som jag fått lite mer riktning på det jag gör.

För mig är det viktigt att jag gör det jag själv tycker är roligt, för det hoppas jag att andra kommer tycka är roligt också. Jag kan inte designa för någon annans skull, utan måste göra det för att jag vill (även om jag så klart vill ha och får input när jag samarbetar med någon). Det tror jag är viktigt för kreativiteten. För min del innebär det att jag har tydliga perioder av vad jag gör för mönster, tidigare var det islandströjor och nu har jag haft en lång sjal-period.

Jag kör själv på någon sorts learning by doing-princip, jag är precis som många andra i stickcommunityt självlärd och det är en process för mig precis som det är för de som stickar efter mina mönster. Idag skulle jag kanske inte göra som jag gjorde för 3 år sedan, och jag hoppas att jag om 3 år har utvecklats lika mycket till. Jag försöker också lära mig nya tekniker och hitta nya lösningar på problem när jag har tänkt mig ett mönster på ett visst sätt. Till exempel har jag upptäckt längs vägen vilken enorm uppsjö uppläggningar och avmaskningar det finns vilket har öppnat nya dörrar. Jag tycker det är mycket roligare att sticka saker som ingen annan stickat tidigare, därför föredrar jag att göra eget. Däremot stickar jag ofta efter någon annans mönster när jag lär mig en ny teknik, eller hämtar metoder från andra mönster för att lära mig samtidigt som jag använder det till mitt mönster.

En ganska stor utmaning på vägen har varit att jag är vänsterhänt och stickar ”baklänges”. Många vet inte ens att man ”kan” sticka spegelvänt och jag har fått en del kommentarer om att mina mönster öppnat ögonen för det eftersom jag försöker att anpassa för båda riktningarna. Tidigare innebar det att jag inte trodde att jag kunde sticka spetsmönster, men sen det klickade hur jag skulle göra så har jag istället velat sticka spets hela tiden! Sen strävar jag alltid efter att skriva mönster som ska vara så enkla att vem som helst ska kunna använda dem, även om de inte har erfarenhet av tekniken sedan tidigare. Såna saker som vänsterhänthet eller begränsad erfarenhet ska inte vara ett hinder för att göra fina plagg! Samtidigt tycker jag det är roligt om det innebär att stickaren får utmana sig lite t.ex. genom en ny teknik, som i det här fallet en i-cord-kant och förkortade varv.

Det som i slutändan driver mig att fortsätta designa, är dock kicken i att se att någon annan stickat efter det jag har designat! Att se slutresultaten är något enormt häftigt, särskilt när andra uppskattar hur mönster är skrivna och tycker att processen är rolig. Därför har sommar-KAL:en med Gerbera varit helt otroligt rolig. Tänk att flera hundra personer har suttit och stickat på min sjal!! Det har varit lite överväldigande att tänka på emellanåt.

Archipelago är en fantastisk sjal. Kan du berätta något om hur sjalen blev till?
Det är svårt att veta vad som lett till vad i designprocessen! Jag inspireras ofta av garnet i sig och för det mesta är det som att garnet själv talar om vad det vill bli! Jag har ofta garner som är jättefina i sig, men de kan inte bli vad som helst. Många ligger jättelänge, sen en dag så har jag en idé och då ropar just det garnet på att bli använt. När jag skulle välja ut garn att designa med så var det färgen Arctic Sea som stod ut för mig, och jag såg direkt framför mig att jag ville göra en vågsjal, men visste inte riktigt hur den skulle se ut. Sen brukar jag ofta skumma igenom sidor med olika spetsmönster för inspiration och på något ställe fastnade jag för det diagram som jag nu har använt. Har också vid något tillfälle sett en sjal med liknande konstruktion som den jag har använt här. Sen en dag så föll de här tre delarna på plats med varandra och det blev uppenbart vad det var jag strävade efter och hur Archipelago skulle se ut. Och nu är den färdig och blev som jag såg framför mig! 🙂

 Jag är så tacksam att jag fått möjligheten att samarbeta med just Linnea. Vårt samarbete har hittills resulterat i sjalarna Gerbera och Archipelago, båda kan du köpa på organicknitters.com. Samtliga Linneas mönster finns i hennes Ravelry-store. Garnet som inspirerade Linnea till att skapa Archipelago är Cheeky Merino Joy i färgen Arctic Sea. Alla bilder i detta blogginlägg har jag fått låna av Linnea, tack för det och tack för att du tog dig tid att svara på frågorna. Jag hoppas att ni tycker det är lika spännande som jag att lära känna designern bakom ett mönster?

Matilda